30 mars 2015

Det som finns kvar

I fredags gick Tomas Tranströmer ur tiden.
Vi andra går vidare.
Men orden finns kvar.
Orden är odödliga. Tidlösa.
Och jag blir alltmer bekant med dem ju längre jag går.

En ängel utan ansikte omfamnade mig 
och viskade genom hela kroppen:
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

- Tomas Tranströmer. Ur För levande och döda.

29 januari 2015

Samlad

I så många år försökte jag få tag på Pär Lagerkvists samlade dikter.
Och så plötsligt kom en ny utgåva. Dessutom en fantastiskt snygg sådan.
Nu är den äntligen i min ägo och det är dags för mig att återupptäcka min gamla ungdomsidol.

Under stjärnorna

Här vill jag stanna;
stum.
Här vill jag sänka min panna.
Heliga rum.
Inga människoord äro sanna.

07 november 2014

You know, time flies

Det är en speciell känsla att gå genom en nedsläckt och tyst fabrik. Det är en annan värld än den vanliga stimmiga, högljudda, färgglada. Just sådana där mörka och tysta gånger känner jag lite extra den kärlek man faktiskt kan ha till en sådan plats. En plats där man känner sig hemma, en plats som rymmer så många människor man tycker om. En plats där det alltid finns nya människor att lära känna, människor att växla några ord med i förbigående. En plats fylld av leenden.

Jag är glad och stolt över att få vara en del av den världen. Att den platsen är min.
Just idag firar vi 9 år tillsammans.

08 oktober 2014

Mannen i den svarta hatten

I solnedgången
på en väns balkong
upptäckte jag Bruno K. Öijer.
Och plötsligt finns han överallt
han är i ropet
han är också en rockstjärna
en lyrikens Keith Richards om ni så vill. 



...en natt som den här är jag fri
fri att tänka mig hur långt bort som helst...


06 oktober 2014

La Mer

Det blev en resa med havet som tema. Det blev den franska rivieran och jag hade tonerna till den gamla slagdängan La Mer ringandes i huvudet under hela vistelsen.


Vi promenerade på kända konstnärsmarker...

...passade på att se några äkta Picasso...

...och såg ett överflöd som var nästintill äcklande.
 
Vi såg stora hotell...

...och vackra hus...

...men också små, mysiga hamnar.

Vi gick ungefär hur långt som helst...

...i ljuvlig natur.

Lunchade med fin utsikt...

...och gick...

...och gick...

...och gick... 

...och gick. 

Dagarna avslutades med lite vin på balkongen och utsikt över Juan les Pins. 

Att efter detta komma hem till ett Hälsingland insvept i dimma. När landskapet är sådär vackert som inget annat kan vara. Då saknar jag inte havet längre.

Jag har tidigare skrivit om det här med att åka bort, och inte minst om att komma hem. (Det kan ni läsa här.)

23 september 2014

Nästan halv

I ungefär ett halvår har min boksamling legat nedpackad i kartonger. Jag känner mig näst intill handikappad när jag kommer på mig själv med att tänka "det där måste jag slå upp", "den där dikten ska jag leta fram" eller "hur var det nu hon skrev?".
Nästan ett halvt år. Som nästan en halv människa.
Det känns underligt att inredandet av biblioteket hamnade så långt ner på min prioriteringslista.

21 september 2014

Fvonk

Det var Loe som gav mig läslusten tillbaka. Naturligtvis var det Loe.

Hans bok Fvonk handlar om en man (Fvonk) som är deprimerad sedan han förlorat sitt jobb på Gång- och motionsförbundet. Han tror sig dessutom vara förföljd av de gravida.
En dag flyttar en mystisk man med lösskägg in i Fvonks uthyrningsrum. Mannen har något bekant över sig och det uppdagas snart att det är självaste statsminister Stoltenberg som flyttat in för att få lite tid för sig själv och för att försöka motarbeta sin utbrändhet. De båda männen utvecklar en minst sagt udda vänskap.

Det här är en bok som är högaktuell såhär i valtider. Hur är egentligen livet som minister? Hur påverkas man av att ha mycket makt men ingen tid för sig själv? Det handlar om stress i allmänhet, om vänskap och om rädslor. Om hur tragedier påverkar både oss och samhället. Sen så spårar det ju till viss del ur också. Annars vore det väl kanske ingen riktig Erlend Loe-bok...

07 september 2014

Kom igen

Plötsligt har Steget släppt en ny skiva. Bara så där. Jag som gett upp hoppet för länge sedan. Nu återstår bara att se om den är lika bra som den förra.

Ikväll får ni hålla till godo med en gammal favorit:



03 september 2014

Får jag

Annika Norlin slår huvudet på spiken. Gång efter annan.
Hon är en ordkonstnär. I all enkelhet.
Min favorit är nog den här:



när man var liten föll man jämt
men nu ska det vara så jävla hemskt

19 augusti 2014

Att fundera på

En semesterdag slank jag in i en gammal bod där man sålde böcker till vrakpris. Jag kom bland annat ut med en diktsamling av Bob Hansson. Den är ganska konstig, men jag ska försöka få det att klarna. Vissa meningar är dock mindre oklara än andra, men tål ändå att funderas på. Som denna:

man måste verkligen inte stå ut
med alla människor på den här jorden.

det räcker att man älskar dom.

- ur Bob Hanssons Halleluja liksom